Igår var jag in på Apoteket i Gallerian, Ludvika. Jag skulle hämta ut medicin på recept åt hunden. Jag kommer in, konstaterar att det säkert är tio personer före mig som sitter och väntar, men samtidigt är det ju tre betjäningsdiskar öppna, så det borde gå skapligt fort tycker jag.
Jag trycker fram ett könummer, nummer 230, och konstaterar att det är ca 8 nummer före mig.

Det går skapligt fort för mitt nummer att komma fram (kanske 8-10 minuter), och då går jag fram till betjäningsdisken. Personalen tar emot receptet och säger att det är många före så det kommer att ta ett tag. Jag ska behålla mitt könummer och gå och vänta igen. Jag blir jätteförvånad eftersom jag aldrig har varit med om detta, men jag tar min kölapp och ställer mig och väntar igen. Jag väntar, och väntar lite till. Ser en massa nummer komma upp på nummertavlan i taket – folk som tror att det är deras tur går fram, för att få reda på att det är deras tur att fortsätta vänta…
Efter ytterligare en halvtimme kommer nummer 230 upp igen – jag går fram och får då min medicin. Sedan är det bara att gå till kassan och köa för att få betala medicinerna…
Hur var det i Sovjetunionen på 80-talet? Man fick köa för att få en kupong för att få köpa bröd, sedan fick du ställa dig i en annna kö för att få själva brödet och till sist fick du ställa dig i kassakön för att vänta på att få betala brödet. Jag tycker nog att det finns vissa likheter mellan Apotekets system och det gamla Sovjetsystemet…
Läs även andra bloggares åsikter om Apoteket, köa, Sovjet, medicin