För en liten stund sedan när jag var ute med hunden mötte vi två grävlingar! Först kom det en som sprang rakt över vägen, inte jättelångt framför oss – samtidigt hörde jag hur det prasslade och rasslade i skogen till vänster om oss. Strax därefter dök det upp en till grävling, inte alls långt från oss:
Jo, bilden är så suddig så man knappt ser något – men det blev en bild i alla fall! :)
Grävlingen blev jätteförvånad av mötet med oss, så han stannade upp innan han vände ner i skogen igen.
Ett kort tag därefter kom han upp på vägen igen, den här gången en bit längre bort, och korsade vägen. Jag knäppte bilder då med, men de duger inte ens till bloggen. :)
Jag hade en jäkla tur, för kanske en minut tidigare tänkte jag att det är bäst att ta av linsskyddet och göra klart kameran ifall det dyker upp något. Jag satte ISO till 800 och bländaren till 5.6 eftersom det var lite halvmörkt ute. Det är bättre att få en bild med lite brus i än ingen bild alls tänkte jag. Och det var ju tur att jag tänkte så, för hade jag kört på lägre ISO hade jag inte haft en chans att fånga grävlingen.