Nu är det längesedan jag skrev något här känns det som. Det som har hänt sedan sist är väl ungefär att hösten tog tvärslut och vintern kom med stormsteg. I fredags kom det omkring 2 dm snö, fast då var jag i Zinkgruvan så jag fick inte uppleva det. Nu är det ungefär en halv dm snö kvar, så det är fortfarande vitt och fint.
Jag har också blivit uppsagd från mitt jobb som jag började på i somras. Det känns riktigt tråkigt eftersom jag stortrivdes med det. Själva jobbet som diamantborrare var spännande, och när jag fick vara under jord i gruvor trivdes jag jättebra. Tyvärr rasade malmpriserna till rekordlåga nivåer när lågkonjunkturen svepte in över Sverige och i princip all prospekteringsborrning ovan jord upphörde över en natt. Borrning under jord förekommer fortfarande, men inte i lika stor omfattning som tidigare.
Nu är det bara att hoppas på att malmpriserna går upp så att borrningarna kommer igång igen. Jag har en månads uppsägningstid, så jag sitter inte i sjön riktigt än, men det är klart att jag börjat se mig om efter ett nytt jobb.
Vad trist med jobbet. Hoppas att det löser sig för dig. Det är riktigt jobbigt nu, med så många varsel över hela landet. Verkar spännande att jobba i en gruva, även om jag själv gissningsvis inte skulle klara av att vara så långt ner under jord. Fats det kanske är en vanesak.
Kerstin
Joå, visst löser det sig, Kerstin. Det är jag egentligen inte så orolig för faktiskt. Det som är mest irriterande är att jag bara hann jobba drygt fyra månader på jobbet, och jag trivdes så himla bra – även fast jag var i gruva. Eller kanske just därför? :)